Satt igår med Elsa å pratade å vi kom väl in på ämnet hur enkelt de är att börja prata om sig själv (speciellt inom ridsporten) och att de är så svårt att ge andra beröm. 

Man försöker tänka på det som är bäst för en själv men att köra sitt egna race är inte alltid enkelt eftersom att man påverkas av allt runt omkring. Man dras in i fel spår liksom, eller rätt. 

Jag vet att jag har haft klasskamrater som inte tycker om att plugga, deras energi smittas av. Mer än man tror. 

Man kan enkelt yttra sig om saker men tänker inte på ''koncekvenserna'' att man kan sprida dålig energi. 

Jag kan ta exempel från min egen sport nu, ridning. Jag vet själv att om man är stolt över någonting så skryter man mycket om det och man söker liksom att andra ska säga att man är duktig. 

Det är enklare att prata om sig själv och se de man själv är nöjd med och man babblar på om hur stor utvecklingen blivit med ex hästen. Och jag vet själv att de inte är roligt att lyssna på om de går till överdrift.

Ibland söker man mer än vad man ger.

Jag vet själv att det kan vara svårt att säga att någon annan är bra men är det inte roligt att se när någon blir glad och faktiskt uppskattar de man säger och tar åt sig? 

Det är lika i skolan, att säga att någon annan är bra på något eller be om hjälp av en kompis som kan ämnet. 

Och försöka hålla den dåliga energin inne, och ja jag vet att det inte alltid går men man kan ju försöka. 

Sprid glädje och energi, man kommer så himla långt på de. 

Det kan vara något litet, behöver inte vara enormt.